av Åsa Ingman

En onsdagseftermiddag i mitten av april anlände vi till Vemdalens vandrarhem. Solen sken och alla var förväntansfulla inför denna kortvecka i ett av de vackra svenska fjällandskapen. Många av familjerna kände varandra sen tidigare, men flera "nya" bekantskaper dök också upp, vilket alltid är lika roligt. Redan vid middagen första kvällen var stämningen på topp och barnen i full färd medatt planera morgondagens kvällsaktiviteter för oss vuxna. Ni kan tro att vi blev nyfikna!

Torsdagsmorgonen bjöd på lite nysnö och efter en stabil frukost bar det av till skidbackarna. Här tillbringade vi större delen av dagen, de flesta i utförsbacken, några i skidspåren och andra på promenad. Vi sammanstrålade vid lunchtid för att äta vår medhavda matsäck i värmestugan. Kvällen ägnade vi åt tävlingar som barnen hade ordnat bl. a hela havet stormar, danstävling, limbo m.m.De hade verkligen lagt ner hela sin själ i detta, vilket resulterade i en oförglömlig kväll med mycket glädje och skratt.

Fredagen tillbringade vi åter i skidbacken. Det stod korvgrillning på schemat denna dag och Thomas och Klas gjorde ett jättejobb, som trots en envis vind lyckades få fyr på veden och slutligen förse oss alla med nygrillade korvar. Efter en god middag ägnade vi vuxna en del av kvällen åt att diskutera lite om föreningen och dess fortsatta arbete, hur vi skall jobba med vår sjukvårdsgrupp, hur våra barn har det i skolan osv. Avslutningsvis spelade vi ett spel "kvinnor mot män", som åter gjorde att vi fick använda skrattmusklerna rejält. Barnen, som var ganska stillsamma denna kväll, valde att titta på film och äta godis.

På lördagsförmiddagen bar det av till Storhogna. Här skulle vi få åka hundspann och vessla (bandvagnståg) 4 km ut på fjället till en våffelstuga. Man spände 14 st hundar för släden och fyra personer åt gången fick åka med. En helt fantastisk upplevelse för både barn och vuxna. När vi kom fram till stugan stod solen högt på himmelen och det var bara att njuta av våfflor och varm choklad i detta gnistrande snölandskap. Lördagseftermiddagen avslutades med en supergod middag och återigen trevlig samvaro.

När denna vinterträff led mot sitt slut, sa Clara, när vi skulle lägga oss på kvällen: 
- Mamma! jag vill inte åka hem imorgon, i så fall måste du lova att vi åker hit nästa år igen! 
Lova kunde jag förstås inte göra, men jag tyckte betyget var bra. Jag hoppas att alla ni som gjorde denna vistelse möjlig, + alla trevliga deltagare tar åt er detta.Vi hade verkligen jättetrevligt.