av Helene Näslund

Flera dagar innan väskorna var packade, bensintanken fylld och familjen satt förväntansfull i proppad Volvo på väg till Kraniofaciala föreningens träff i Vemdalen, började Tuvas frågor komma.

- Vad ska vi göra i fjällen? 
- Kommer Clara vara där? 
- Ska jag och barnen ha disco? 
- Får vi godis då?

Trots att Tuva bara var två år på förra fjällenresan med föreningen har hon många tydliga minnen. Minnen hon hoppades skulle få en repris på årets träff! Och visst blev det så! Vinterträffen i Vemdalen 2008 blev en favorit i repris. Både enligt Tuva 3 år, Lillasyster Ellen 1.5, Pappa Janne och mamma Helene.

Som småbarnsfamilj hade vi inte siktet inställt på det man vanligtvis har när man åker till fjällen i april; skidåkning och utomhussport. I stället hade vi packat väskan med badkläder, och takboxen med endast två slitna pulkor. Våra planer och önskemål inför denna resa var framförallt inställt på att få umgås med andra familjer i liknande situation som vår. Att som förälder få prata med andra föräldrar om deras erfarenheter och kanske knyta kontakter med personer som våra barn kan ha glädje av i framtiden. För vår dotter Tuva som är familjens diagnosbärare var målen två; Att få äta godis på barnens diskotek och att få träffa Clara!

När vi kom till Vemdalen sent på onsdagskvällen hade vi precis missat en gemensam middag och samling i vandrarhemmet Gästis matrum där deltagarna hunnit få en genomgång av de kommande dagarnas program. Det var 36 personer från 9 olika familjer representerade. Vi hade träffat de flesta tidigare, men inte alla. Ludvig och Vendelas farmor Yvonne var resans husmor och ordnade med assistans av Lindas pappa Olle alla måltider. Så även den första frukosten! Torsdagen fortsatte sen med resa till Vemdalsskalet där de flesta tog sikte mot skidbackarna, några begav sig ut på promenad och ytterligare några testade längdspåren. Vi styrde dock stegen mot pulkabacken, där vi sen stannade större delen av dagen med undantag av några stunder i värmestugan tillsammans med övriga deltagare där fika och mackor intogs med stor aptit.

Väl tillbaks på Gästis, eller "Fjällen" som Tuva envist kallar vandrarhemmet, blev det bastubad för de flesta. Därefter bjöds på kycklinggryta och kvällen avslutades med sång och prat och för Tuva och Ellens del öppnande av mindre lanthandel med hjälp av de andra barnen, välvilliga vuxna, några russinpaket och en trasig vikbar barnstol.

På fredagen möttes vi alla uppe vid Vemdalsskalet för en gemensam tur upp på fjället. Vissa åkte Vessla, andra skoter. Alla möttes vi dock vid Jaktstugan där det bjöds på våfflor med sylt och grädde. Solen sken och alla med ett uns till fartdåre inom sig blev skoterfrälsta. Vi andra, mer försiktiga, var stolta nog över en stillsam vesseltur! Fredagen rymde även ett spabesök med ansiktsbehandling och sminkning för de äldre diagnostjejerna. De kom sen tillbaks till vandrarhemmet som väl"makade" partypinglor, medans vi andra mest var rödmossiga efter ytterligare bastubad. Kvällen fortsatte med gemensam middag, mycket prat, och avslutades med sällskapsspel. Ytterligare en favorit i repris från förra året, en kamp mellan tjejer och killar! Tyvärr kommer jag inte ihåg vilka som vann!

Under dagarna hade Tuva och Ellen som var yngst på resan och lite blyga i starten, börjat tina upp och de vågade nu under lördagen att leka själva med de större barnen. Tuva var överlycklig som fick vara med de äldre barnen även fast hon då och då kom till mamma och pappa för att inhämta ytterligare lite mod. Efter lördagens fria aktiviteter som för de flesta bestod av skidåkning, men som för oss innebar en förmiddag i poolen på hotellet i Storhogna, blev det gemensam korvgrillning i backen. Därefter möttes många upp på vandrarhemmet där barnen började planera inför helgens höjdpunkt! DISCOT! Men innan det blev dags för disco var det ytterligare en god middag att avnjuta, därefter var det föreningsmöte där vi bland annat diskuterade behovet av våra träffar, och summerade helgen som varit.

Lördagskvällen avslutades med lekar och tävlingar som barnen arrangerat själva. Det blev alltifrån Limbo till Så ska det låta och kluriga gåtor. Resans stora entertainer Mattias bjöd på ett fantastiskt solonummer i form av The Arks "The Worrying kind", därefter blev det disco fast utan dans och med väldigt låg musik. Godisskålarna ställdes äntligen ut och Tuvas mål med resan var nu uppfylld. Hon hade fått äta godis på barnens diskotek!

På söndagen packades bilen åter och vi begav oss hem till Stockholm igen. Nöjda, glada och lite trötta men fyllda av massa energi efter härliga dagar med mycket lek, skratt, kloka samtal och frisk luft i charmig miljö. Blir det en favorit i repris även nästa år vet vi i alla fall en familj som kommer!

Hälsningar Helene,(Janne, Tuva och Ellen.)