av Carin och Pierre Nyborg

Som nya medlemmar i föreningen var det nog med extra stor nervositet som vi svängde upp på den lilla grusvägen som ledde oss fram till åhs konferens- och stiftsgård. Stiftsgården låg mycket vackert precis intill havet (vilket vi upptäckte lite senare, efter det att nervositeten lagt sig). Den första vi träffar på när vi stiger ur bilen är Thomas (ordförande i föreningen) som vi såklart aldrig träffat tidigare. Han hälsade oss varmt välkomna och berättade var vi skulle ta vägen när vi har hittat vårt rum där vi skulle vila våra kroppar dessa två nätter. Redan då kände vi att detta nog skulle bli en trevlig vistelse.

Så fick vi fick vår rumsnyckel och kunde inkvartera oss. Uppe i mötesrummet i det stora huset väntade sedan en glad skara och på något lustigt sätt försvann nervositeten och vi kände oss hemma. Kl. 19.00 stod buffe uppdukad i matsalen och vi följde lämmeltåget ned och fyllde våra hungriga kurrande magar. Kvällen fortsatte sedan så länge man orkade vara social. Barnen roade sig på sitt vis och de vuxna pratade och pratade... och pratade.

Nästa morgon serverades frukosten kl. 8.00. Det var inte utan att vi hade kunnat sova lite längre utan problem, men vår dotter var snabbt på benen redo för att träffa de andra barnen igen. Barnen blev efter frukost kvar i huset där vi sov för att ha egna aktiviteter medan det för oss äldre vankades föreläsning. Lasse Gustavsson, före detta brandman, berättade om livet efter olyckan där han brännskadades svårt. Han berättade för oss hur han klarar av när folk glor på honom, han pratade om vikten av att koppla av, sin tid på sjukhuset och hur han har fått en positiv syn på livet efter olyckan. Det var en mycket intressant föreläsning som väckte många tankar och funderingar och hans positiva anda smittade av sig. När åsa plötsligt avbröt för att tacka honom och berätta att det var lunchdags hade det gått 2 timmar vilket kändes helt otroligt.

Efter lunchen var det dags för nästa föreläsare. Logoped Lotta Sjögreen kom från Mun-H-Center och berättade om deras verksamhet, lite om hur de jobbar, vilka patienter de tar emot samt om olika hjälpmedel gällande munhygien. Även detta var mycket lärorikt trots att det kanske inte rör just vår dotter eftersom hon inte har en sån typ av ansiktsmissbildning. Men kunskaper kan man väl aldrig få för mycket av?

På eftermiddagen var det då dags för "båtturen". Detta hade i alla fall vår dotter Lina sett fram emot med förtjusning. Vi föräldrar var väl inte riktigt så exalterade eftersom det hade regnat precis hela dagen och då vissa av oss lider av sjösjuka, men vilken tur, för just då var det uppehåll. Någon sol var det inte skymten av men det regnade och blåste i alla fall inte. Dessutom var det tak på båten så det hade nog gått bra ändå. På båten serverades fika och vi fick en liten tur runt viken.

När vi kom tillbaka var det dags för mat (igen). Hungrig behövde man inte bli under helgen, dessutom var det väldigt god och fin mat så bilen fick nog arbeta lite hårdare hem än dit. Vi åt och såg fram emot lotteridragningen som skulle hålla rum senare på kvällen. 200 vinster (har vi för oss att det var), nog skulle man vinna något... Spännande! Men lotteri är lotteri, det var mycket fina vinster, men tyvärr kammade inte vi hem så mycket men vi var nöjda ändå. Kvällen försvann med stormsteg med trevligt samkväm.

Söndag morgon var det om något ännu segare att stiga upp ur sängen. Det kändes att detta var definitivt ingen vilohelg som vi hamnat på. Frukost kl. 8.00 och efter det årsmöte. Barnen aktiverade sig under tiden med att fiska krabbor, vilket var mycket populärt. Innan helgen avslutades åt vi lunch och sedan var det bara att packa sig in i bilen och bege sig hemåt.

Sammanfattningsvis var det en mycket trevlig helg. Vi kände oss glada när vi åkte hem och fast beslutna att ta nästa tillfälle i akt och träffa denna trevliga förening och samling glada och positiva människor igen. Men vem av oss som var tröttast efter helgen vet vi inte riktigt. Alla tre var i alla fall jättenöjda och det kändes som att alla vi hade haft lika roligt.

Hälsningar Carin, Pierre och Lina Nyborg