"Måndag gör jag ingenting..."

Vet inte exakt vad den sången heter, men vi satte på ett barnkassettband i samlingsrummet på Buagården, bland andra barnsånger hörde vi den här lilla visan:

Måndag gör jag ingenting, ingenting, ingenting! 
Tisdag ser jag mig omkring, mig omkring, mig omkring 
Onsdag går jag ut och vankar, 
Torsdag sitter jag i tankar, 
Fredag gör jag vad jag vill, 
Lördag stundar helgen till.

Sången förmedlar en atmosfär av fjäderlätt, sockersött frihet och bekymmerslöshet som är så långt från vår vardag man kan komma. Det är ju inte bara de vanliga livets bestyr som jobb, skola, boende och tusen andra saker som kräver sitt, har man barn med ovanlig kraniofacial diagnos har man ytterliga en börda att bära. Oron för hälsan, oron för framtiden och utsattheten är större än hos vanliga höns-mammor och pappor. Att då komma en vecka till Buagården känns som om man få låta sig falla baklänges i en mjuk kuddhög och bara vara en stund och göra ingenting, tillsammans med andra som vet vad man talar om. Och tänk att inte ens behöver bekymra sig om maten. Här kommer sången en gång till med speciell tolkning av vecka 32 2010 på Buagården i parentes.

Måndag gör jag ingenting (jo vi fiskade ju lite krabbor som vi släppte ut sedan) 
Tisdag ser jag mig omkring (vi tittade oss omkring på ett ställe i Göteborg---Liseberg) 
Onsdag går jag ut och vanka (promenad med Tina till Eriksberg, vi pratade och pratade om våra barn, livet, operationer osv) 
Torsdag sitter jag i tankar (ett korsord eller två) 
Fredag gör jag vad jag vill (vi ville ha ett grillparty med alla nya och gamla vänner på Buagården) 
Lördag stundar helgen till (dags att packa för återfärd till vardagen)

Tack alla ni snälla som gör det möjligt.

Med vänliga hälsningar familjen Johansson